När jag var liten så trodde jag att de orangea ljusen som används vid vägarbeten var detsamma som fyrverkerier. Jag skämdes länge över mitt barna-jags dumhet, men har nu i vuxen ålder kommit att inse att det finns någonting vackert över det hela. Vid ett vägarbete, eller plogning eller någonstans där ett fordon använder blixtljus eller varningsljusramper, finns det liksom ett lugnt mitt i allt mörker. Det är inte som polisens eller ambulansens illabådande blåljus, som nästan alltid skvallrar om att någonting hemskt är på gång. De orangea varningsljusen är istället som en liten ljusfest kring ett område som för tillfället kanske inte är i sitt esse; gropar, snödrivor och o-asfalterade vägar.

Varför jag skriver om detta nu (mina 30 år till trots), är för att jag i förrgår åkte förbi ett område där de höll på att röja snö. Blixtljusen blinkade i otakt och man såg reklam från Ljusgiganten på de tre fordonen som slöt upp för att på olika håll kunna göra vägen körbar igen. När de vid en T-korsning åkte åt olika håll så såg det verkligen ut som ett litet fyrverkeri. Små ensamma, blinkande ljusprickar åkte ut i mörkret och jag fick en stark känsla av deja-vu.

Igår när jag åkte till jobbet så var solen uppe och vägarna nyplogade. Mina fantasifulla varningsljus var ett minne blott, att spara i fickan till nästa orange-blinkande kväll.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *